Isländska glaciärer är känsliga för klimatvariationer på kortvariga tidsskalor på grund av deras nordatlantiska havsmiljö och har genomgått is-marginal reträtt sedan mitten av 1990-talet. Senaste mönster, frekvenser och drivkrafter för isfrontal reträtt vid Skálafellsjökull, SE Island, undersöks med hjälp av småskaliga recessionella moräner som en geomorfologisk proxy. Dessa småskaliga recessionella moräner uppvisar distinkta såtandsplanformgeometrier och är konstruerade av en rad genetiska processer associerade med mindre ismarginalförflyttning, inklusive (i) kombinerade push / squeeze-mekanismer, (ii) bulldozing av befintlig proglacial material och (iii) submarginal frysning. Fjärranalysundersökningar och lichenometrisk datering framhäver sekvenser av årligen bildade lågmoral på de norra och centrala delarna av förlandet. Omvänt bildas moräner på en delårlig tidsskala vid sydöstra Skálafellsjökullmarginalen. Med användning av årlig moräneavstånd som en fullmakt för årliga ismarginalåtergångshastigheter (IMRR) visar vi att framträdande perioder av glaciärreträtt vid Skálafellsjökull sammanfaller med dem vid andra isländska utloppsglaciärer, liksom de som identifierats vid grönländska utloppsglaciärer. Analys av IMRR och klimatdata antyder att sommartemperaturen, havets yttemperatur och den nordatlantiska oscillationen påverkar IMRR vid Skálafellsjökull, där glaciären verkar vara mest känslig för sommartemperaturen. På grundval av ytterligare klimatanalyser antar vi att havets yttemperatur kan driva luftförändringar i Nordatlanten, vilket i sin tur tvingar IMRR. Ökningen av havets yttemperatur under de senaste decennierna kan kopplas till atmosfärsdrivna variationer i den nordatlantiska subpolära gyrdynamiken.