I klassisk mytologiRedigera

BirthEdit

Både Kojiki (ca 712 CE) och Nihon Shoki (720 CE) håller med i deras beskrivning av Amaterasu som dotter till guden Izanagi och den äldre systern till Tsukuyomi, gudomen till månen och Susanoo, stormens och havets gud. Omständigheterna kring födelsen av dessa tre gudar, kända som ”Three Precious Children” (三 貴子 mihashira no uzu no miko eller sankishi), varierar emellertid mellan källor:

• I Kojiki, Amaterasu , Tsukuyomi och Susanoo föddes när Izanagi åkte till ”Awakigahara (阿波 岐 原 eller 檍 原) vid flodmunnen av Tachibana i Himuka i Tsukushi” och badade (Misogi) i floden – aka ”Misogi Pond (禊 ぎ 池) ”som leder till helgedomen Misogi Goten (み そ ぎ 御 殿) där rening av Misogi ligger bredvid den närliggande Eda-helgedomen i dagens Awakigahara-chō (阿波 岐 原 町, dvs.” stad Awakigahara ”), Miyazaki, Miyazaki Prefektur – att rena sig själv efter att ha besökt Yomi, underjorden, i ett misslyckat försök att rädda sin avlidne fru, Izanami. Amaterasu föddes när Izanagi tvättade vänster öga, Tsukuyomi föddes när han tvättade högra ögat och Susanoo föddes när han tvättade näsan. Izanagi utser sedan Amaterasu att styra Takamagahara (”den höga himmelens slätt”), Tsukuyomi natten och Susanoo haven.
• Huvudberättelsen om Nihon Shoki har Izanagi och Izanami att föröka sig efter att ha skapat den japanska skärgården; till dem föddes (i följande ordning) Ōhirume-no-Muchi (Amaterasu), Tsukuyomi, ”leech-barnet” Hiruko och Susanoo:

Efter detta konsulterade Izanagi no Mikoto och Izanami no Mikoto tillsammans och sa: – ”Vi har nu producerat landet med åtta öar med berg, floder, örter och träd. Varför skulle vi inte producera någon vem ska vara universums herre? ” De producerade sedan tillsammans solgudinnan, som kallades Oho-hiru-me no muchi.
Barnets glänsande glans strålade genom alla de sex kvarteren. Därför glädde sig de två gudarna och sade: ”Vi har haft många barn, men ingen av dem har varit lika med detta underbara spädbarn. Hon borde inte hållas länge i detta land, men vi borde av oss själva skicka henne till en gång till himlen och överlåta henne himmelens angelägenheter. ”
Vid denna tidpunkt var himmel och jord fortfarande inte långt åtskilda, och därför skickade de henne upp till himlen genom himmelens stege.

• En variantlegend som spelats in i Shoki har Izanagi som får Ōhirume (Amaterasu) genom att hålla en bronsspegel i vänster hand, Tsukuyomi genom att hålla en annan spegel i sin högra hand, och Susanoo genom att vrida huvudet och titta i sidled.
• En tredje variant i Shoki har Izanagi och Izanami som föder solen, månen, Hiruko och Susanoo, som i huvudberättelsen. Deras sista barn, eldguden Kagutsuchi, orsakade Izanamis död (som i Kojiki).
• En fjärde variant relaterar en liknande historia till den som finns i Kojiki, där de tre gudarna föds när Izanagi tvättade sig i floden Tachibana efter att ha gått till Yomi.

Amaterasu och TsukuyomiEdit

En av variantlegenderna i Shoki berättar att Amaterasu beordrade sin bror Tsukuyomi att gå ner till den markbundna världen (Ashihara-no-Nakatsukuni, ”Central Land of Reed-Plains”) och besöka gudinnan Ukemochi. När Ukemochi kräkade livsmedel ur hennes mun och presenterade dem för Tsukuyomi vid en bankett, en äcklad och förolämpad Tsukuyomi dödade henne och gick tillbaka till Takamagahara. Denna handling upprörde Amaterasu och fick henne att splittras från Tsukuyomi och därmed separerade natt från dag.

Amaterasu skickade sedan en annan gud, Ame-no-Kumahito (天 熊 人) , som hittade olika livsmedelsgrödor och djur från Ukemochis lik.

På c raden av hennes huvud där hade producerat oxen och hästen; på toppen av hennes panna hade producerats hirs; över hennes ögonbryn hade framställts silkesmask; inom hennes ögon hade det skapats panik; i hennes mage hade det producerats ris; i hennes könsorgan hade man producerat vete, stora bönor och små bönor.

Amaterasu lät kornen samlas upp och såddas för mänsklighetens användning och silkesmaskar i hennes mun, rullade tråd från dem. Från detta började jordbruk och odling.

Detta konto finns inte i Kojiki, där en liknande historia istället berättas om Susanoo och gudinnan Ōgetsuhime.

Amaterasu och SusanooEdit

När Susanoo, den yngsta av de tre gudomliga syskonen, utvisades av hans far Izanagi för sin besvärliga natur och oupphörliga klagan på grund av att han saknade sin avlidna mor Izanami, gick först upp till Takamagahara för att säga farväl till Amaterasu. En misstänkt Amaterasu gick ut för att möta honom klädd i manliga kläder och klädd i rustning, vid vilken Susanoo föreslog en rättegång genom löfte (ukehi) för att bevisa hans uppriktighet. I ritualen tuggade de båda gudarna och spottade ut ett föremål som bärs av den andra (i vissa varianter, ett föremål de var och en hade). Fem (eller sex) gudar och tre gudinnor föddes som ett resultat; Amaterasu adopterade männen som sina söner och gav kvinnorna – senare kända som de tre Munakata-gudinnorna – till Susanoo.

Susanoo och förklarar att han hade vunnit rättegången eftersom han hade producerat gudar av det erforderliga könet, rasade sedan med seger ”och fortsatte att utplåna förödelse genom att förstöra sin systers risfält och göra avföring i hennes palats. Medan Amaterasu först tolererade Susanoos beteende upphörde hans ”missgärningar inte, utan blev ännu mer flagranta” förrän en dag bar han ett hål på Amaterasus vävhall och kastade den ”himmelska hästen” (天斑 駒 ame no fuchikoma), som han levt fladdat in i den. En av Amaterasus vävande jungfruror var orolig och slog hennes könsorgan mot en vävskyttel och dödade henne. Som svar stängde sig en rasande Amaterasu inuti Ame-no-Iwayato (天 岩 屋 戸, ”Heavenly Rock-Cave Door”, också känd som Ama-no-Iwato), som kastar himmel och jord i totalt mörker.

Huvudberättelsen i Shoki har Amaterasu sårade sig själv med skytteln när Susanoo kastade den flayed hästen i hennes vävhall, medan en variantkonto identifierar gudinnan som dödades under denna incident som Wakahirume-no-Mikoto 稚 日 女 尊, lit. ”sun woman of day / time (time)”).

Medan ovanstående konton identifierar Susanoos fladdring av hästen som den omedelbara orsaken till att Amaterasu gömde sig, ännu en variant i Shoki visar istället att det är Susanoo som gör avföring i sitt säte:

I en skrift sägs det: – ”Augusti Sun Goddess tog ett slutet risfält och gjorde det till sitt kejserliga risfält. Nu Sosa no wo no Mikoto, på våren, fyll slog upp kanalerna och bröt upp avdelningarna, och på hösten, när kornet bildades, sträckte han genast runt dem delningsrep. Återigen när solgudinnan var i sin vävhall, slängde han levande en tråkig hingst och kastade den in i salen. I alla dessa olika frågor var hans uppförande i högsta grad oförskämt. Icke desto mindre var solgudinnan, av hennes vänskap till honom, inte upprörd eller förbittrad, utan tog allt lugnt och med tålamod.
När det var dags för solgudinnan att fira högtiden för förstfrukter, Sosa nej nej Mikoto upphävs i hemlighet avföring under hennes augusti säte i Nya palatset. Solgudinnan, utan att veta detta, gick rakt dit och tog sin plats. Följaktligen drog solgudinnan upp sig och blev sjuk. Hon blev därför upprörd och tog genast sin bostad i Himmelens klippgrotta och fäst dess klippdörr.

The Heavenly Rock CaveEdit

Efter att Amaterasu gömde sig i grottan, tänkte gudarna, ledd av Omoikane, visdomsguden, en plan för att locka henne ut:

samlade de långgråtande fåglarna i Tokoyo och fick dem att gråta. (…) De ryckte upp med de mycket rötterna de blomstrande ma-sakaki-träden på berget Ame-no-Kaguyama; till de övre grenarna fäste de långa strängar av otaliga magatama pärlor; i de mellersta grenarna hängde de en stor dimensionerad spegel; i de nedre grenarna hängde de upp vitt nikitduk och blå nikitduk.

Dessa olika föremål hölls i hans händer av Futotama-no-Mikoto som högtidliga erbjudanden och Ame-no-Koyane-no -Mikoto intonade en högtidlig liturgi.
Ame-no-Tajikarao-no-Kami stod dold bredvid dörren, medan Ame-no-Uzume-no-Mikoto band upp ärmarna med en sladd av himmelsk hikage vinstock, bunden runt henne leda ett huvudband av den himmelska masaki-vinstocken, bundna ihop buntar av Sasa-blad för att hålla i hennes händer, och välta en hink framför den himmelska klippgrottans dörr, stämplad rungande på den. Sedan blev hon gudomligt besatt, avslöjade sina bröst och pressade ner kjolbandet till könsorganen.

Då skakade Takamanohara när de åtta hundra myriaderna skrattade på en gång.

Inuti grottan är Amaterasu förvånad över att gudarna skulle visa sådan glädje i hennes frånvaro.Ame-no-Uzume svarade att de firade för att en annan gud större än henne hade dykt upp. Nyfiken, Amaterasu gled stenblocken som blockerade grottans entré och kikade ut, där Ame-no-Koyane och Futodama tog fram spegeln (Yata-no-Kagami) och höll den framför sig. Som Amaterasu slog hon av sin egen reflektion (uppenbarligen trodde att det var den andra gudom Ame-no-Uzume talade om), närmade sig spegeln, Ame-no-Tajikarao (天 之 手力 男 神) tog hennes hand och drog henne ut ur grottan, som då var omedelbart förseglad med ett strårep och hindrade henne från att gå tillbaka inåt. Så återställdes ljus till världen.

Som straff för hans oroliga uppförande drevs Susanoo sedan ut ur Takamagahara av de andra gudarna. till jorden anlände han till landet Izumo, där han dödade den monströsa ormen Yamata no Orochi för att rädda gudinnan Kushinadahime, som han så småningom gifte sig med. Från ormens slaktkropp fann Susanoo svärdet Ame-no-Murakumo-no-Tsurugi (天 叢 雲 剣, ”Sword of the Gathering Clouds of Heaven”), även känd som Kusanagi-no-Tsurugi (草 薙 剣 ”Grassskärande svärd”), whi ch han överlämnade till Amaterasu som en försonande gåva.

Underkastelsen av Ashihara-no-NakatsukuniEdit

Efter en tid förklarade Amaterasu och den ursprungliga gudomen Takamimusubi (även känd som Takagi-no-Kami) att Ashihara-no-Nakatsukuni, som då styrdes av Ōkuninushi (även känd som Ō (a) namuchi), ättlingen (Kojiki ) eller sonen (Shoki) till Susanoo, bör pacificeras och ställas under deras avkommas jurisdiktion och hävdar att den strömmar med ”många gudar som lyser med en glans som eldflugor och onda gudar som surrade som flugor”. Amaterasu beordrade Ame-no-Oshihomimi, den förstfödda av de fem manliga barn som föddes under hennes tävling med Susanoo, att gå ner till jorden och fastställa sitt styre över det. Men efter att ha inspekterat marken nedan ansåg han att det var i uppståndelse och vägrade att gå längre. På råd från Omoikane och de andra gudarna skickade Amaterasu sedan ut en av sina fem söner, Ame-no-Hohi. Vid ankomsten började emellertid Ame-no-Hohi att curry favör hos Ōkuninushi och skickade inte tillbaka någon rapport på tre år. De himmelska gudarna skickade sedan en tredje budbärare, Ame-no-Wakahiko, som också hamnade på sidan med Ōkuninushi och gifte sig med sin dotter Shitateruhime. Efter åtta år skickades en kvinnlig fasan för att fråga Ame-no-Wakahiko, som dödade den med sin pil och båge. Den blodfärgade pilen flög rakt upp till Takamagahara vid Amaterasus och Takamimusubis fötter, som sedan kastade den tillbaka till jorden med en förbannelse och dödade Ame-no-Wakahiko i sömnen.

De föregående budbärarna hade misslyckades sålunda med att slutföra sin uppgift, skickade de himmelska gudarna slutligen kriggudarna Futsunushi och Takemikazuchi för att återupptäcka med Ōkuninushi. På råd från sin son Kotoshironushi gick Ōkuninushi med på att abdika och lämnade det fysiska riket för att styra den osynliga andevärlden, som fick honom i utbyte. De två gudarna gick sedan runt Ashihara-no-Nakatsukuni och dödade dem som motstod dem och belönade dem som gav underkastelse innan de återvände till himlen.

Med jorden nu stillad, befallde Amaterasu och Takamimusubi Ame-no-Oshihomimi att gå ner och härska det. Han bedrar emellertid igen och föreslår att hans son Ninigi skickas istället. Amaterasu testamenterade således Ninigi Kusanagi, svärdet Susanoo gav henne, tillsammans med de två föremålen som användes för att locka henne ur Ame-no-Iwayato: spegeln Yata-no-Kagami och juvelen Yasakani no Magatama. Med ett antal gudar som tjänade som hans följd, kom Ninigi ner från himlen till Takachiho i Himuka-landet och byggde sitt palats där. Ninigi blev förfadern till Japans kejsare, medan spegeln, juvelen och svärdet han tog med sig blev de tre heliga skatterna i det kejserliga huset. Fem av gudarna som följde honom i hans härkomst – Ame-no-Koyane, Futodama, Ame-no-Uzume, Ishikoridome (tillverkaren av spegeln) och Tamanoya (tillverkaren av juvelen) – blev under tiden förfäderna till klaner involverade i ceremonier i domstolen som Nakatomi och Inbe.

Kejsare Jimmu och YatagarasuEdit

Många år senare, Ninigis barnbarnsbarn, Kamuyamato-Iwarebiko (senare känd som kejsare Jimmu), bestämde sig för att lämna Himuka på jakt efter ett nytt hem med sin äldre bror Itsuse. Migrerande österut mötte de olika gudar och lokala stammar som antingen underkastade sig dem eller motstod dem.Efter att Itsuse dog av sår som uppstod under en strid mot en hövding vid namn Nagasunehiko, drog sig Iwarebiko tillbaka och åkte till Kumano, som ligger på södra delen av Kii-halvön. Medan de var där förtrollades han och hans armé av en gud i form av en jättebjörn och föll i en djup sömn. I det ögonblicket hade en lokal som heter Takakuraji en dröm där Amaterasu och Takamimusubi befallde guden Takemikazuchi att hjälpa Iwarebiko. Takemikazuchi släppte sedan sitt svärd, Futsu-no-Mitama, i Takakurajis förrådshus och beordrade honom att ge det till Iwarebiko. När han vaknade och upptäckte svärdet inuti förrådshuset, gick Takakuraji dit Iwarebiko var och presenterade det för honom. Futsu-no-Mitamas magiska kraft utrotade omedelbart de onda gudarna i regionen och väckte Iwarebiko och hans män från sin sömn.

Fortsätt sin resa, befann sig armén snart strandad i bergen. Takamimusubi ( så Kojiki) eller Amaterasu (Shoki) berättade sedan för Iwarebiko i en dröm att den jätte kråka Yatagarasu skulle skickas för att vägleda dem på deras väg. Snart nog uppträdde fågeln och ledde Iwarebiko och hans män i säkerhet. Längst ankom Iwarebiko vid Yamatos land (den moderna Nara-prefekturen) och besegrade Nagasunehiko och därmed hämnas sin bror Itsuse. Han grundade sedan sin palatshuvudstad i Kashihara och styrde där.

Förankring i IseEdit

En anekdot angående kejsaren Sujin berättar att Amaterasu (via Yata-no-Kagami och Kusanagi-svärdet) och Yamato-no-Ōkunitama, Yamatos vägledande gud, dyrkades ursprungligen i den stora salen i det kejserliga palatset. När en serie plågor bröt ut under Sujins regeringstid ”fruktade han dessa gudars kraft och kände sig inte säker i deras bostad tillsammans.” Han anförtrådde således spegeln och svärdet till sin dotter Toyosukiirihime, som förde dem till byn Kasanuhi, och delegerade tillbedjan av Yamato-no-Ōkunitama till en annan dotter, Nunakiirihime. När pesten inte visade något tecken på avtagande, utförde han sedan spådom, vilket avslöjade att pesten orsakades av Ōmononushi, bergets gud Miwa. När guden erbjöds ordentlig tillbedjan enligt hans krav upphörde epidemin.

Under regeringen för Sujins son och efterträdare, kejsare Suinin, överfördes vårdnaden om de heliga skatterna från Toyosukiirihime till Suinin. dotter Yamatohime, som tog dem först till ”Sasahata i Uda” öster om Miwa. På väg norrut till Ōmi, sedan österut till Mino och fortsatte söderut till Ise, där hon fick en uppenbarelse från Amaterasu:

Nu Ama-ter asu no Oho-kami instruerade Yamato-hime no Mikoto och sa: – ”Ise-provinsen, av den gudomliga vinden, är landet som reparerar vågorna från den eviga världen, de successiva vågorna. Det är ett avskilt och trevligt land. I detta land vill jag bo. ”I enlighet med instruktionerna från den stora gudinnan uppfördes därför en helgedom i provinsen Ise. Följaktligen byggdes ett avhållsamhetspalats vid Kaha-kami i Isuzu. Detta kallades Isos palats. Det var där Ama-terasu no Oho-kami först kom ner från himlen.

Detta konto fungerar som ursprungsmyten till Grand Shrine of Ise, Amaterasus främsta plats för tillbedjan.

Senare, när Suinins barnbarn prins Ousu (även känd som Yamato Takeru) åkte till Ise för att besöka sin moster Yamatohime innan han gick för att erövra och lugna östra regioner på befäl av sin far, kejsare Keikō, fick han det gudomliga svärdet för att skydda honom i tider av fara. Det kom så småningom till nytta när Yamato Takeru lockades till ett öppet gräsmark av en förrädisk hövding som sedan satte eld på gräset för att fånga honom. Desperat använde Yamato Takeru svärdet för att klippa gräset runt honom (en variant i Shoki har sw ord mirakulöst klippa gräset av sig själv) och tända en moteld för att hålla elden borta. Denna händelse förklarar svärdets namn (”Grässkärare”). På väg hem från öster lämnade Yamato Takeru – uppenbarligen förblindad av hubris – Kusanagi i vård av sin andra fru, Miyazuhime från Owari, och gick för att konfrontera gud av Mount Ibuki på egen hand. Utan svärdets skydd föll han gudens förtrollning och blev sjuk och dog därefter. Således stannade Kusanagi i Owari, där den hägnades i Atsutas helgedom.

Kejsarinnan Jingū och Amaterasus aramitamaEdit

Vid en tidpunkt, när kejsaren Chūai var på en kampanj mot Kumaso-stammarna i Kyushu, berättade vissa gudar som besatt hans gemalin Jingū Chūai av ett land rikt på skatt som ligger på andra sidan havet som är hans för att ta. När Chūai tvivlade på deras ord och anklagade dem för att vara bedrägliga, lade gudarna en förbannelse över honom att han skulle dö ”utan att äga detta land.” (Kojiki och Shoki skiljer sig åt vid denna tidpunkt: i den förra dör Chūai nästan omedelbart efter att ha blivit förbannad, medan den senare dör av en plötslig sjukdom några månader efter.)

Efter Chūai ” Jingūs död utförde spådom för att fastställa vilka gudar som hade talat till sin man. Gudarna identifierade sig som Tsukisakaki-Izu-no-Mitama-Amazakaru-Mukatsuhime-no-Mikoto (撞 賢 木 厳 之 魂 天 疎 向 津 媛 命, lit. ”The Awe-inspiring Spirit of the Planted Sakaki, the Lady of Sky-distant Mukatsu”, vanligtvis tolkad som Aramitama eller ”våldsamma ande” av Amaterasu), Kotoshironushi och de tre gudarna i Sumie (Sumiyoshi): Uwatsutsunoo , Nakatsutsunoo och Sokotsutsunoo. Tillbedda gudarna i enlighet med deras instruktioner satte Jingū sig sedan för att erövra det utlovade landet bortom havet: de tre kungarikena i Korea. gudarna på platser efter eget val; Amaterasu, varnar Jingū för att inte ta med sig sin aramitama till huvudstaden, i strukturerade henne för att installera den i Hirota, hamnen där kejsarinnan gick ombord.