På 1400-talet beordrade prins Henry navigatorn sina upptäcktsresande att återvända till Portugal alla exotiska frukter, nötter och växter från nya länder. Som ett resultat påverkade Discovery Age dramatiskt matlagningen i Portugal och runt om i världen.
Tomater och potatis togs till Europa, brasilianska ananas introducerades till Azorerna, brasiliansk chilipeppar växte i Angola, afrikanskt kaffe transplanterades till Brasilien (idag producerar ungefär hälften av världens utbud), brasilianska cashewnötter landade i Afrika och Indien, och te introducerades för européerna. Idag är den portugisiska förkärleken för vissa ingredienser som kanel eller currypulver, till exempel, också ett arv från denna tid. Men andra kulturer hade introducerat nya livsmedel till Portugal i århundraden innan. Romarna (som syftade till att göra den iberiska halvön till kornkammaren i Rom) förde vete och introducerade lök, vitlök, oliver och druvor. Senare var morerna de första som planterade ris, introducerade fikon, planterade lundar av citroner och apelsiner och täckte Algarve-provinsen med mandelträd.
Idag varierar naturligtvis det portugisiska köket från region till region, men färsk fisk och skaldjur finns på praktiskt taget alla menyer. Den nationella rätten är ”bacalhau”, dri ed, saltad torsk. Portugiserna har varit besatta av det sedan början av 1500-talet, när deras fiskebåtar nådde Newfoundland. Sjömännen saltade och soltorkade sin fångst så att den varade den långa hemresan, och idag sägs det finnas 365 olika sätt att förbereda den, ett för varje dag på året.
Grillade sardiner och hästmakrill är också populär i kuststäderna, och en blandning av andra typer av fisk läggs i en gryta som heter ”Caldeirada.”
Landet är fullt av specialrestauranger med skaldjur, många med konstnärliga utställningar av hummer, räkor, ostron och krabbor. För att prova en blandning av dessa, ha det rika skaldjursriset, ”arroz de marisco.”
En annan nationell maträtt, men tillagad med kött, är ”cozido à portuguesa”, en tjock gryta med olika grönsaker. Favorit slag är fläsk, kokta och serveras på olika sätt. Stekt suggris (”leitão assado”) är populärt i norra delen av landet, liksom fläskkorv som kallas ”chouriço” eller ”linguiça.”
Typiskt för Porto är kålbönor. Det är inte för alla smak, men har varit Portos mest berömda maträtt sedan Henry navigatorn skickade ett fartyg för att erövra Ceuta i Marocko och folket i Porto slaktade all sin boskap för att tillhandahålla besättningen och behöll bara tarmarna för De har varit kända som ”tripeiros” eller ”tripe eaters” sedan dess.
Frukost är traditionellt bara kaffe och en brödrulle, men lunch är en stor affär, som ofta varar upp till två timmar. Den serveras mellan klockan 12.00 eller klockan 2 eller mellan klockan 1 och 3 och middagen serveras vanligtvis sent, efter klockan 8. Det finns vanligtvis tre rätter, ofta inklusive soppa. Den vanligaste soppan är ”caldo verde” med potatis , strimlad grönkål och korvbitar.
De mest typiska desserterna är kanel-smaksatt rispudding, flan och karamell vaniljsås, men de innehåller också ofta en mängd olika ost. De vanligaste sorterna är gjorda av får eller get ” s mjölk, och det mest populära är ”queijo da serra” från regionen Serra da Estrela.
Många o f landets framstående bakverk skapades av nunnor på 1700-talet, som de sålde dem som ett sätt att komplettera sina inkomster. Många av deras skapelser har intressanta namn som ”barriga de freira” (”nunns mage”), ”papos de anjo” (”ängelkistor”) och ”toucinho do céu” (”bacon från himlen”). Ett särskilt utsökt bakverk är ”pastell de nata”, en liten vaniljsåt beströs med kanel.
Innan någon måltid på en restaurang i Lissabon eller någon annanstans i Portugal, prova brödet som läggs på bordet – portugisiskt bröd är utsökt.