Definition och metod

Mycket använt av forskare, företag, regeringar, myndigheter, civilsamhällesorganisationer och individer som arbetar för att övervaka ekologisk resursanvändning och främja hållbarhet, det ekologiska fotavtrycket (EF) representerar mängden mark och vattenområde som behövs för att producera de resurser som en individ, befolkning eller aktivitet förbrukar och för att absorbera och göra motsvarande avfall ofarligt, med tanke på rådande teknik och resurshanteringsmetoder. Detta område kan sedan jämföras med mängden produktiv area som är tillgänglig för att generera dessa resurser och för att absorbera avfallet (särskilt koldioxiden).

Beräkningsmetoden för EF innebär en redovisning av den kombinerade efterfrågan på ekologiska resurser, uttryckt som det globala genomsnittliga området som behövs för att stödja mänsklig aktivitet. En viktig del av detta, särskilt för rika länder, är att inkludera mängden mark med ny vegetation som hypotetiskt skulle ta upp koldioxidutsläpp, i motsats till mark som faktiskt används för mat eller virke. (I själva verket tas emellertid en stor del av människoproducerade koldioxidutsläpp inte upp genom fotosyntes på land utan tas upp av oceaner, där ungefär hälften ackumuleras i atmosfären och orsakar den ökade växthuseffekten.) I EF-beräkningar är mark skalas enligt dess biologiska produktivitet. Denna skalning gör det möjligt att jämföra ekosystem med olika bioproduktivitet och i olika delar av världen i samma enhet, en global hektar (gha). Sex huvudtyper för markanvändning beaktas i EF-konton: odlingsmark, betesmark, fiskeområde, skogar för virke och bränsle, skogar för koldioxidupptag och bebyggd mark. För alla typer av markanvändning finns det en efterfrågan på området, liksom ett utbud av ett sådant område. Vanligtvis beräknas EF: s befolkning utifrån ett konsumtionsperspektiv, det vill säga den mäter den mark som efterfrågas av den slutliga konsumtionen av invånarna i landet. Detta inkluderar hushållens konsumtion såväl som deras kollektiva konsumtion av föremål som skolor, vägar etc.

Tillämpning och användning

Mätvärden som EF är ett användbart verktyg för hållbarhet debatt, eftersom de tillåter oss att ge en attraktiv representation (i termer av hektar), lätt att förstå, av den nuvarande användningen av naturresurser. Med hjälp av en EF-analys uppskattar Wackernagel och hans medarbetare (1996; 2002) hur många planeter som krävs för att stödja mänskligheten om alla lever en viss livsstil. Enligt Ekologiska fotavtrycksatlas 2009 från Global Footprint Network (Ewing et al., 2009) var mänsklighetens totala EF under 2006 17,1 miljarder globala hektar (gha); med en världsbefolkning på 6,6 miljarder människor var den genomsnittliga personens fotavtryck 2,6 globala hektar. Området med biologiskt produktivt land och vatten på jorden uppskattades till cirka 11,9 miljarder hektar, eller 1,8 gha per person. Denna överskridande på cirka 40 procent innebär att mänskligheten under 2006 skulle ha använt motsvarande 1,4 jordar för att stödja dess konsumtion (och bortskaffa koldioxid). Globala jämförelser visar också ojämlikheten i resursanvändningen över hela världen. EF per capita är ett sätt att jämföra konsumtion och livsstil. Medan en genomsnittlig invånare i Bangladesh eller Nepal förbrukar 0,5 gha per år (2006) tar en genomsnittlig kines 1,8 gha och en genomsnittlig amerikansk 9,0 gha.

Bekymmer

EF kan informera om policy genom att undersöka i vilken utsträckning en nation, en region eller en stad använder mer (eller mindre) än vad som finns inom dess territorium, eller i vilken utsträckning nationens livsstil skulle kunna replikeras över hela världen. Det kan också vara ett användbart verktyg för att utbilda människor om bärförmåga och överförbrukning, i syfte att påverka individuellt beteende. EF kan också användas för att lyfta fram (o) hållbarhet hos individuella livsstilar, varor och tjänster, organisationer, industrisektorer, stadsdelar, städer, regioner och nationer. Även om EF är en intuitivt tilltalande indikator (lätt att kommunicera och förstå), som en enda indikator, kan den emellertid inte illustrera komplexiteten hos dessa effekter och deras inbördes samband, i synnerhet vad gäller bördeförskjutning mellan olika typer av effekter. Dessutom behandlas två viktiga frågor inte korrekt i EF-beräkningar. Först, hur mycket mark bör ägnas åt underhåll av ”vilda” arter? För det andra, varför uttrycka frågan om alltför stora koldioxidutsläpp i termer av hypotetisk mark som krävs för att absorbera den?Därför bör hållbarhetsbedömningen inte förlita sig på användningen av ett enda verktyg eller en enda indikator utan använda en uppsättning indikatorer som täcker olika perspektiv och hållbarhetsdimensioner. Se till exempel WWF: s tvååriga Living Planet Report. EF kan vara ett kraftfullt och användbart verktyg i detta sammanhang.

Wackernagel, M. och W. Rees (1996) Vårt ekologiska fotavtryck: Minskar mänsklig påverkan på jorden. New Society Publishers.

För ytterligare läsning:

Best, A., S. Giljum, C. Simmons, D. Blobel, K. Lewis, M. Hammer, S. Cavalieri, S. Lutter and C. Maguire (2008) Potential of the Ecological Footprint för övervakning av miljöpåverkan från naturresursanvändning: Analys av potentialen för det ekologiska fotavtrycket och relaterade bedömningsverktyg för användning i EU: s temastrategi för hållbar användning av naturresurser. Rapport till Europeiska kommissionen, GD Miljö.

Denna ordlista är baserad på ett bidrag från Paula Antunes

EJOLT ordlista redaktörer: Hali Healy, Sylvia Lorek och Beatriz Rodríguez-Labajos