RESULTAT

Frekvens och typ av iatrogena händelser

Totalt sågs 815 patienter på de två medicinska våningarna under studietiden. Av dessa hade 290 patienter (36%) en eller flera iatrogena sjukdomar, med totalt 497 sådana förekomster. Hundra sextiofem patienter hade en rapporterad komplikation (57% av alla patienter med komplikationer) och 125 patienter (43%) hade mellan två och sju.

Totalt 76 patienter (9% av alla de erkända) hade stora komplikationer. (Ytterligare två patienter hade stora komplikationer, men på grund av ofullständiga medicinska journaler ingick inte uppgifterna om dessa patienter i beräkningarna för iatrogen sjukdom.) Hos 15 patienter (2% av alla patienter och mer än 5% av dem med komplikationer) den iatrogena sjukdomen trodde ha bidragit till patientens död. Trettio av de 290 patienterna med iatrogena sjukdomar dog, jämfört med endast 33 av de 525 patienterna utan komplikationer; denna skillnad var signifikant (p < 0,05).

Tabell 1 visar de typer av sjukhusinterventioner som bedömdes ha orsakat komplikationer, antalet komplikationer och procentandelen av varje grupp som var stora komplikationer. De tre största interventionskategorierna (där en enda intervention tycktes relateras till en komplikation) var läkemedel (208 komplikationer), hjärtkateterisering (45) och fall (35). Av alla patienter med komplikationer hade 53% minst ett problem relaterat till läkemedelsexponering. Dessutom är antagligen räkningen av läkemedelskomplikationer en underrepresentation av deras verkliga effekt. Till exempel, om en patient blev yr eller desorienterad på natten möjligen på grund av ett läkemedel och föll, men vi inte kunde göra en sådan tillskrivning, klassificerades händelsen som ett fall. Om vi trodde att flera olika faktorer bidrog till en iatrogen sjukdom men man inte kunde bedöma vilken faktor som var dominerande, registrerades händelsen i kategorin ”diverse / annan” intervention.

Tabell 1 illustrerar också att uppsättningen läkemedel som orsakar iatrogen sjukdom varierade mycket, utan att något enskilt medel tycktes dominera listan. Patienter tog emellertid ofta flera farmakologiska medel när en iatrogen sjukdom inträffade. Om det inte var möjligt att bestämma vilket läkemedel som var det kränkande medlet, eller om det verkade som om händelsen berodde på en kombination av farmakologiska medel, var den ”andra och flera ”läkemedelskategorier användes. På grund av denna procedur och eftersom antalet är små bör ingen jämförelse göras med avseende på svårighetsgraden av komplikationer mellan läkemedel. Ändå verkade allvarliga konsekvenser uppstå av användningen av nästan alla grupper av läkemedel som listades. Allvarliga arytmier, hypotoni som kräver intervention och förändringar i det mentala tillståndet var bland sådana stora komplikationer.

Den typ av komplikation som uppstod under sjukhusvistelsen och andelen i varje kategori som var större visas i tabell 2. Det är uppenbart att listan är varierad. Det bör också noteras hur få metaboliska komplikationer inträffade, även om endast allvarliga noterades. Aspirations lunginflammation, nosokomial infektion och problem som var sekundära till invasiva ingrepp stod för majoriteten av de största komplikationerna.

Faktorer associerade med iatrogena händelser

Enkel associering

Data för alla 815 patienter om ålder, kön, upptagningskälla, inträdesväg, upptagningsplats, husofficer bedömning, medvetenhetsnivå, urladdningsplats, läkemedelsexponering och vistelsens längd analyserades för enkla samband med iatrogena händelser.

Patienter som antagits från vårdhem eller akutvården var mer benägna att ha komplikationer än patienter antas från sina hem. En husofficers bedömning av ”kritiskt till dåligt” tillstånd vid antagning var också förknippat med en högre komplikationsgrad än en bedömning av ”stabil till bra”, och patienter som antogs till ICU eller CCU hade högre komplikationsnivåer än patienter som antogs till allmänna avdelningar.

Ålder, exponering för läkemedel och vistelsens längd var positivt associerade med en komplikation (p < 0,001); Dessutom var det totala antalet läkemedel och vistelsens längd större hos patienter med större komplikationer än hos patienter med mindre komplikationer (tabell 3).

Samtidiga effekter av antagningsstatusvariabler

Genom logit-analys undersökte vi i vilken utsträckning en patients ålder, kön och tillstånd vid intag gemensamt kan påverka sannolikheten för en iatrogen komplikation som uppträder i sjukhus. Patientens ålder (under eller över 65 år), kön, upptagningskälla (hemifrån eller från ett annat sjukhus) och plats för inläggning (till ICU eller CCU eller på avdelningen) beaktades i denna analys tillsammans med husofficers bedömning av patientens tillstånd vid inläggning (kritisk, rättvis eller stabil). Av dessa variabler påverkade endast källan till antagning och husofficers bedömning av patientens tillstånd risken för en komplikation under sjukhusvistelsen. Det vill säga, patientens ålder, kön och plats för inläggning påverkade inte risken för komplikationer. Tabell 4 ger utjämnade sannolikheter erhållna från logitmodellen, med sannolikheten för eventuell komplikation och sannolikheten för en större komplikation som övervägs separat. Antagningskällan var associerad med närvaron av någon komplikation (p < 0,0001) och med stora komplikationer (p < 0,003); husofficers bedömning var också signifikant relaterad (p < 0,0001 för komplikationer och p < 0,0006 för allvarliga komplikationer).

Även om det fanns en enkel koppling av iatrogena komplikationer med åldern frånvaron av denna faktor från logitmodellen indikerar att effekten av kronologisk ålder var sekundär. Äldre patienter var mer benägna att läggas in på sjukhuset i rättvist eller kritiskt tillstånd än yngre patienter (chi-square, 27,2; p < 0,0001 med ålder i de tre kategorierna under 65 år år, 65 till 74 och 75 och över).

Läkemedelsanvändning och vistelsens längd

Eftersom uppgifterna om total läkemedelsexponering och vistelsetid var totalt för en patients hela sjukhus deras samband med förekomsten av en komplikation indikerar inte i sig en kausal roll, eftersom en förlängd sjukhusvistelse och exponering för nya läkemedel också kan ha lett till komplikationen.

För de 76 patienterna med allvarliga komplikationer var den genomsnittliga totala vistelsetiden 19,3 dagar, med medelvärden 7,8 dagar före den första stora komplikationen och 11,5 dagar därefter. Det genomsnittliga antalet nya läkemedel som ordinerades före den första stora komplikationen var 10,7 och i genomsnitt ordinerades 6,4 nya läkemedel efter en sådan händelse. Antalet nya läkemedel som förskrivits till dessa patienter före förekomsten av större komplikationer var större än antalet läkemedel som ordinerades under hela sjukhusvistelsen hos patienter som inte hade några komplikationer (t = 5,66, p < 0,001).