(em em pī ī ē′mă)

För att höra ljud uttal av detta ämne, köp en prenumeration eller logga in.

En samling pus i en kroppshålighet, särskilt pleurrummet.
SE: thoracentesis
INCIDENCE
I USA är cirka 6 personer per 100 000 på sjukhus med empyema årligen. Antalet personer med empyem fördubblades mellan 1996 och 2008; den största ökningen tycktes orsakas av en ökning av stafylokockinfektioner.
ORSAKER
sjukdom orsakas vanligen av lokal infektionsspridning från lunginflammation eller lungabscess men kan orsakas av organismer som förts till pleurrummet via blodet eller lymfsystemet eller en abscess som sträcker sig uppåt under membranet. Streptococcus pneumoniae, Staphylococcus aureus och Klebsiella pneumoniae är de vanligaste patogenerna, men anaeroba organismer kan också orsaka empyem.
SYMPTOM OCH TECKEN
Patienterna är vanligtvis ganska sjuka, med h igh feber och svettningar, sjukdomskänsla, anorexi och trötthet. De har ofta takykardi, pleurisy, hosta och dyspné. Beroende på mängden närvarande pus och vätska kan fysisk undersökning avslöja ojämn expansion av bröstet, slöhet vid slagverk och minskat eller frånvarande andningsljud över det inblandade området. Fibrinösa vidhäftningar kan fylla pleurautrymmet och hämma lungutvidgning.
DIAGNOS
Empyema kan diagnostiseras indirekt genom röntgenstrålar på bröstet, datoriserad tomografi, magnetisk resonanstomografi eller definitivt genom thoracentes (insättning av en nål med stor hål i pleuralrummet). Uttag av vätska från pleurautrymmet ger material för ett kultur- och känslighetstest av organismen och hjälper infektionen att lösa sig.
BEHANDLING
Det purulenta exsudatet och vätskan dräneras via thoracentes och ett eller flera bröströr sätts in dränering av bröstet med vattentätning med sug. Kirurgiskt avlägsnande av den tjocka beläggningen över lungan (avkörning) eller revbenresektion kan krävas för att möjliggöra öppen dränering och lungutvidgning. Standardförbandsåtgärder används om patienten har öppen dränering. Läkemedel som urokinas kan injiceras i pleurautrymmet för att minimera fibrösa vidhäftningar och för att hålla bröströret kvar patentligt; kirurgisk dränering kan vara nödvändig. Intravenös antibiotikabehandling administreras baserat på patogenkänslighet. Syre administreras för att behandla associerad hypoxi.
PATIENTVÅRD
Patienten ska vara beredd på ingreppet och dess associerade effekter och uppmanas att andas normalt och undvika hosta, suckning eller plötslig rörelse. Vitala tecken utvärderas före, under och efter ingreppet och patienten observeras för synkope, andningsbesvär eller pneumothorax. Steril beredning av bröstkorgen före införande av en nål eller något snitt är obligatorisk. Efter att vätskan har placerats definitivt, t.ex. genom ultraljud, bedövas huden på bröstväggen, vanligtvis med en injektion av lidokain genom en liten nål (29 eller 30 g). En större nål förs in djupare i mjuka vävnader och styrs strax ovanför ett revben (inte under det, där revbenets neurovaskulära bunt finns). Patienten kommer att uppleva en plötslig, intensiv smärta när nålen tränger in i parietal pleura. En annan nål med mycket brett hål (12 eller 14 g) används sedan för att dra ut vätska från pleurrummet. Proverna bör märkas omedelbart med unika patientidentifierare och skickas till laboratoriet för analys (pH, cellantal, kulturer, kemi, svampar och syrafasta bacillusfläckar). Efter proceduren är patientens vitala tecken, syremättnad och symtom övervakade för tecken på pneumothorax. Patency för alla boendeavloppssystem bibehålls; dräneringsvolym, färg och egenskaper dokumenteras; och patienten är skyddad från oavsiktlig lossning av dräneringsröret. Ökad vätska och protein tillhandahålls och adekvat smärtlindring säkerställs. Andningsövningar och användning av stimulansspirometri uppmuntras. Patienten kan släppas hem eller rehabilitera med ett dräneringsrör kvar. Hemsjukvård ordnas efter behov.