The Change Theory of Nursing utvecklades av Kurt Lewin, som anses vara fadern till socialpsykologi Denna teori är hans mest inflytelserika teori. Han teoretiserade en trestegsmodell för förändring som kallas unfreezing-change-refreeze model som kräver att tidigare lärande ska avvisas och ersättas.

Lewins definition av beteende i denna modell är ”en dynamisk balans mellan krafter som arbetar i motsatta riktningar.”

Förändringsteorin har tre huvudbegrepp: drivkrafter, begränsande krafter och jämvikt. Drivkrafter är de som skjuter i en riktning som gör att förändringar inträffar. De underlättar förändring eftersom de skjuter patienten i önskad riktning. De orsakar en förändring i jämvikten mot förändring. Begränsande krafter är de krafter som motverkar drivkrafterna. De hindrar förändring eftersom de skjuter patienten i motsatt riktning. De orsakar en förändring i jämvikten som motsätter sig förändring. Jämvikt är ett tillstånd av att vara där drivkrafterna har lika begränsande krafter och ingen förändring sker. Det kan höjas eller sänkas av förändringar som sker mellan drivande och återhållande krafter.

Det finns tre steg i denna omvårdnadsteori: frysning, förändring och återfrysning.

Avfrysning är process som innebär att man hittar en metod för att göra det möjligt för människor att släppa ett gammalt mönster som på något sätt var kontraproduktivt. Det är nödvändigt att övervinna belastningen på individuellt motstånd och gruppöverensstämmelse. Det finns tre metoder som kan leda till att uppfrysning uppnås. Den första är att öka de drivkrafter som leder beteenden från den nuvarande situationen eller status quo. För det andra, minska begränsningskrafterna som negativt påverkar rörelsen från den befintliga jämvikten. För det tredje, att hitta en kombination av de två första metoderna.

Förändringsstadiet, som också kallas ”flytta till en ny nivå” eller ”rörelse”, innebär en process av förändring i tankar, känsla, beteende, eller alla tre, det är på något sätt mer befriande eller mer produktivt.

Refreezing-stadiet etablerar förändringen som den nya vanan, så att den nu blir ”standardoperationsförfarandet.” Utan detta sista steg kan det vara lätt för patienten att gå tillbaka till gamla vanor.